Min största rädsla..

Dag 3 - Min största rädsla

Idag ska jag alltså skriva om min största rädsla.. detta tycker jag var ett ganska svårt ämne.. Då jag inte är så rädd av mig.. Så rädsla kanske man inte kan kalla det.. men min största "oro"..

..är att "jobba mig igenom mitt liv".. haha, nej det lät konstigt..Det jag menar är att jag aldrig vill ha ett liv som går ut på att endast jobba.. I dagens samhälle jobbar många verkligen ihjäl sig... och för mig kan det aldrig vara värt det..
Tänk att jobba 7-17... Varje dag... Det innebär att hela ens vardagar går åt att jobba.. Nog för att man kan trivas på sitt jobb.. Men näe.. Det går verkligen fetbort för min del! Detta innebär  dessutom att för mig som hästägare skulle jag bara kunna umgås med min häst efter 18 typ.. Samma visa varje dag.. jag skulle iallafall tröttna rätt fort... Dessutom skulle man ju missa allt vad socialt liv innebär med vänner och sambo..


Jag skulle mycket hellre jobba kanske 75% och alltså tjäna lite mindre, men istället få mer tid att göra saker som jag gillar.. Dvs. spendera tid i stallet och med mina nära och kära..Skulle mycket hellre dra in på dyra onödiga utgifter för att kunna leva på detta sätt..

Jag är såklart medveten om att många kanske inte har råd att bara jobba deltid.. Men jag tror att det till viss del handlar om prioriteringar.. faktiskt..

Jag älskar att jobba obekvämt... (Vilket man också gör mycket inom vården) Blandat dag/kväll och helg.. Att istället vara ledig en dag mitt i veckan är värt så mycket mer.. Att kunna vara ute i stallet en dag mitt i veckan när det inte är så mycket folk där... Det tycker jag verkligen är värt! :)

Vissa kanske tycker jag är knäpp som tycker såhär.. Många skulle ju döda för ett måndag-fredag jobb 7-17.. Men inte jag ;) Tur att vi är olika, eller hur?

Vad tycker ni?





VS


Kommentarer
Postat av: Isabel

Jag håller med dig till fullo!!!!

2011-01-01 @ 10:26:04
URL: http://isabellicious.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0